Allting går utför. Mamma å pappa och lollo tjafsar om allt, går fasiken inte att diskutera någonting utan att kriget bryter ut. Jag balanserar på en jävla sytråd i mitten och försöker hålla humöret uppe för jag verkar vara den enda som är nöjd för tillfället. Jag har jobb saker och göra och folk som älskar mig, jag klarar mig. Är mer possetiv än någonsin men dom kommer dra ner mig i den där j'vla avgrunden var så säker, nej för inte kan väl allt bara vara bra.
Pappa är fortfarande arbetslös, han förlorade för länge sen hoppet om att få ett jobb?? Om han får ett jobb så lär det ju inte vara i gävle, Jag vill inte flytta jag vägrar. Aja ska väl inte ta ut nåt i förskott han måstej u först få ett jobb iså fall and like that's gonna happend. Saken med pappa utan jobb är att alla diskussioner slutar där, vi som hade tommy i So vet att allt slutar i Usa. Här hemma slutar allt med att pappa inte har något jobb. Lollo är ovanligt tonårstrotsig, och har inte lika lätt som jag att hålla minen uppe vilket leder till ständiga tjafs om allt. Om jag inte hade becka och malin så vet jag fan inte vad jag skulle göra... Tack för att ni finns :)
Mamma ärmest synd om tror hon är på gränsen till utbrändhet med tanke på allt som händer på jobbet. Om inte så håller hon sakta på att förstöras och brytas ner som isarna på antarktis. Hoppas det inte är försent bara.
Nä fan nu ska jag ut och andas här inne är det som 1939 precis innan tyskland går in i Polen. På med syrgasmasken. Å just ja farmor ja hon är som farmor alltid är... hennes fel att det mesta är ännu deppigare nu. aja hon är sjuk ska inte skylla på henne...
Kan inte allt bara ordna sig ?
Me need HUG<3
"Come on and save me"
