När...
man inser att man hamnat helt rätt
man får vara sig själv
alla förstår det man säger
alla har varit med om det själva
alla känner igen sig
man slipper förklara
man önskar att vi kunde få fortsätta så
man umgås
man skrattat
man promenerar upp för backar
man får diskuterat normer, kön och identitet
man spelar spel, äter godis och skrattar
man får nya vänner som man redan saknar
man inser att dessa vänner bor sjukt långt bort
Så är det inte roligt att säga hejdå och åka hem till normen igen...
söndag 11 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, kram på dig. Tur att man ändå finns så nära numera med bloggar och facebook och twitter och allt vad det heter...
SvaraRadera