you would run and never look back

Min hjärna för dialog med sig själv, the pingis has stopped playing, tror dom är i kina på os. Om ni kunde höra mina röster skulle ni gå under,

jag vill inte vara hemma

ingen förstår mig här hemma

the days when I loved too be home has gone far away,

snart kan jag dock flytta tillbaka till media dra upp allting i en ryslig fart så bara jag hinner med

då slutar rösterna tjata då kan jag få ro igen

sliter det lilla hår jag har över att allt ska vara så svårt, vill inte ljuga men ser inget annat sätt, jag har inte tid är min räddning om kvällarna.

Tack till er som lyssnar när jag behöver ventilera,

special thanks to becks and Malin, without you I'm lost...

<3